Ibland får man som ett tryck över bröstet – Maria Sveland style.

Jag kan ibland bli helt yr av att försöka bena ur manliga och kvinnliga feministers konstiga argumentering. Den är så svepande och rör sig över en så lång tidsperiod att jag nästan blir helt paralyserad, management by confusion skulle argumentationstekniken kunna kallas. Man citerar Strindberg och Aristoteles, hyllar helt skamlöst psykfall som Valerie Solanas, man firar att kvinnan haft rösträtt i 90 år. Som kvinna och människa tycker jag givetvis att det är toppen att kvinnor får rösta i Sverige men jag är inte speciellt orolig för att den rätten ska tas ifrån mig. Att fira den kvinnliga rösträtten är för mig ett tecken på att man har svårt att uppdatera sig, man vill liksom gegga sig kvar i den där känslan av förnedring kvinnor  tvingades uppleva långt innan man själv ens var påtänkt.

Ett annat konstigt argument för att svensk feministkamp är viktig är att det finns länder i världen där kvinnor fortfarande lever under verkligt förtryck, jag ifrågasätter starkt hur svenska genusgalningar och queer-förespråkare hjälper kvinnor i exempelvis Iran? Det känns mer som en victim by association-pryl. Om jag inte längre hittar någon oförrätt mot mig själv som jag kan skylla på så kan jag alltid lida åt någon annan. Eller snarare, om jag inte har något att lida för så kan jag omvandla någon annans lidande till mitt eget. I allra värsta fall kan man ju blogga om hur in i helvete kränkande det är för kvinnor att män sitter bredbenta på tunnelbana eller tjata om osynliga strukturer.

Kawa Zolfagary hånar alla vita män (som har mage att reagera på att Sverige har en icke könsneutral lagstiftning) vilka han ser som oförtjänt kränkta. Han verkar fixerad vid hudfärg och kön. Han sitter också fast i något retroaktivt lidande förorsakat av att Nordeuropa har en större andel vita män än t.ex. Mellanöstern. Jaha, är det konstigt tycker Kawa? Tycker han att alla män med  nordeuropeiskt utseende ska hålla käften och som botgöring, för att de råkat födas som vita, grotta ned sig i någon slags skamfull postkolonial ångest? Jag kommer att tänka på något som jag inte riktigt kommer ihåg ordet för, det där man kallar folk som dömer ut och förminskar andra människor p.g.a. deras hudfärg.

Han verkar också ha en mycket låg syn på kvinnor, under en ”debatt” mot Pär Ström angående Ströms nya bok jämför han kvinnor med dyslektiker och verkar totalt underkänna kvinnors förmåga att göra medvetna yrkesval. Kanske borde Kawa rannsaka sin egen upplevda kränkning innan han tillsammans med Twitter-vänstern försöker plocka billiga humorpoäng? Jag är också invandrarbarn och hade jag valt att dra på mig offerkoftan så fort någon dragit fel växlar om min person baserat på det så hade väl jag också levt ut min upplevda kränkning genom att kränka andra oskyldiga? Eller inte. Självklart finns det både rasism och rasister i Sverige, precis som det finns i alla länder där det bor människor, men om man tror att man får bort dem genom att tysta och mobba ihjäl dem så kanske man inte ska sikta på att bli integrationsminister.  Gud bevare oss för antirasistiska hipsterfeminister som Kawa Zolfagary. Jag som kvinna med invandrarbakgrund vill i alla fall inte associeras med honom och hans anhang, det är en sak som är säker!

Annonser
Lämna en kommentar

13 kommentarer

  1. Chr Ewrk

     /  18 september, 2012

    Bra skrivet! 🙂

    Svara
  2. David

     /  18 september, 2012

    Bra skrivet! För övrigt är firandet av just kvinnlig rösträtt lite underligt eftersom både män och kvinnor fick rösträtt ungefär samtidigt i Sverige, i början av 1920-talet.

    Svara
    • Faktum är att kvinnor fick kravlös rösträtt tidigare än män. Män var tvungna att genomgå värnplikten för att få rösta. Om jag inte minns fel var det först två år efter kvinnornas kravlösa rösträtt som männen fick rösta utan krav. Alltså fick kvinnorna ”allmän” rösträtt i Sverige tidigare än männen, något som man givetvis aldrig kommer att höra en feminist prata om.

      Svara
      • Rocki

         /  19 september, 2012

        Varför firar ni inte det då? 😉

      • dolf

         /  19 september, 2012

        Kvinnor och män fick, trots att det var ganska tätt emellan, rösträtt under olika mandatperioder. Det var alltså ett val emellan, tror det var 1921, där kvinnorna hade allmänn rösträtt men enbart män som hade fullgjort värnplikt fick rösta.

    • Rocki

       /  19 september, 2012

      Tack! Det är mycket som är underligt med feminister om du frågar mig.

      Svara
  3. Fan va gött!! Forsätt skriv. Hårt och kompromisslöst men du är ändå ren i anden.

    Svara
  4. Ben Akech

     /  19 september, 2012

    Well done! Som man med invandrarbakgrund vill inte jag heller associeras med Zolfagary. Vita Krankta Man-sidan gor en av de mest ovardiga intellektuella manovrar som ar mojliga. Namligen att halla en viss grupp (vita man) till en hogre moralisk standard (”rasism och konsdikriminering ar fel men inte nar vi gor det”). Vilket innebar att kvinnor och icke-vita man halls till en lagre moralisk standard. Vilket i nagon utstrackning omyndigforklarar over halva Sveriges befolkning.
    Detta ar fel.

    Svara
  5. Hurtbullen

     /  21 september, 2012

    Fortsätt såhär, och du har snart inga fritidsproblem mera 🙂

    Vi kommer att hemsöka dig då och då. Gå på !

    Svara
  1. Därför har Kawa Zolfagary och Vita Kränkta Män-rörelsen fel! « Aktivarum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: