Jag har definitivt inte bara problem med feministers märkliga uppfattning om män och manlighet, jag har i allra högsta grad ett jävla problem med deras syn på kvinnor. Jag är kvinna och har i tillägg två döttrar. Då jag spenderar väldigt mycket tid med mina barn, man har tid att göra det om man är hemmafru, så har jag ganska bra koll på vad mina barn utsätts för. Vad de är intresserade av, var de får sina intryck ifrån och vad dessa intryck ställer för krav på dem, men framför allt vilka krav de ställer på mig och deras pappa. Som föräldrar alltså.
Jag är inte speciellt rädd för att de ska bli antastade av någon pedofil på internet eftersom jag har hyfsat god koll på vad de gör när de hänger där, det är dessutom ganska så ovanligt att något sådant händer oavsett vad folk inbillar sig. Jag är inte speciellt orolig för att de ska bli könsnormativa små monster för att jag inte förbjuder eller undviker vissa färger på deras kläder, ej heller är jag orolig att deras syn på sig själva som flickor och i framtiden som kvinnor kommer att påverkas negativt av det faktum att de vuxit upp i en kärnfamilj med traditionella könsroller. Det sistnämnda främst p.g.a. att jag inte på något eller några sätt är en vare sig underordnad människa eller kvinna. Fråga min man, han skulle nog ibland önska sig en något mer timid varelse vid sin sida.
Det handlar om logistik, det handlar om att vi har valt att sätta två barn till världen och då är vi skyldiga dem att ge dem de bästa förutsättningar vi kan ge dem. I vårt fall så har det blivit så att min man jobbar och jag är hemma, vad det handlar om för andra bryr jag mig inte om, det är våra barn och våra liv. Vi är båda underordnade våra barn och deras behov. Precis som det ska vara.
Vad jag däremot blir skrämd av, vad gäller mina barns uppväxt är när jag läser om skolor där barnen inte får ta hem sina matteböcker
eftersom det på något sätt skulle vara orättvist mot vissa av deras kamrater?
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/elever-far-inte-ta-hem-mattebocker_7118049.svd
Enligt rektor så handlar det delvis om ”rättvisa och kontroll”. Om detta skulle inträffa på skolan som mina barn gick i skulle jag med omedelbar verkan ta dem ur skolan och anmäla skolan till Skolverket. Inte för att jag tror att något egentligen skulle hända utan för att jag skulle bli så jävla förbannad. Detta verkar ju dock vara en könsneutral företeelse och har nog snarare med klasstänkande än med kön att göra, men dessa tu går ju hand i hand vad det verkar. Att vissa barn har föräldrar, som av olika anledningar, inte kan hjälpa dem med skolarbetet innebär alltså att då ska inga barn få hjälp? Vad är nästa steg? Vissa barn får, av olika anledningar, inte lagad mat till middag. Ska vi se till att det blir rättvist där också? Staten tillhandahåller statliga middagslådor med olagad middagsmat till samtliga medborgare? Så det blir rättvist menar jag.
När man liksom Maria Sveland ”närläser” olika saker på internet så ramlar man över de mest osannolika saker bekostade, helt eller delvis, med skattemedel. En av dessa saker är Kvinnofolkhögskolan i Göteborg. Jag har ju inte gått på någon folkhögskola så jag har fått lära mig hur internet fungerar alldeles av egen kraft. En följd av detta är att jag inte förstår hur man på ett sådant där piffigt sätt infogar länkar inne i själva texten. Därför gör jag det bara så där spontant och här är en intressant:
http://www.arbetsformedlingen.se/For-arbetssokande/Stod-och-service/Platsjournalen/Platsjournalen-textarkiv/Pa-folkhogskola-med-profil—Platsjournalen-nr-15-2012.html
Länken fungerar tydligen inte trots allt… Delar av texten finns i en kommentar till inlägget. Jag bloggar lite Marjasin-style.
Sådana här saker är jag rädd för, att mina tjejer ska få för sig att de vill gå på en skola utan betygskrav och att de ska få göra det – för att de är tjejer och tjejer är det synd om. Att någon ska tuta i dem att de helt enkelt av patriarkala orsaker inte kan konkurrera med killar.
Att det inte är någon idé, att de tillhör ett folk som tvingats hålla tyst i 200 000 år (Katrine Kielos beräkning).
En annan sak som bekymrar mig vad gäller feminister och genusgalningar som sätter klorna i barn är hur det påverkar deras syn på det motsatta könet. Jag utgår inte ifrån normer, jag utgår ifrån sannolikhet när jag ser framför mig att mina tjejer är heterosexuella. Skulle det visa sig att de inte är det så är det inga problem men OM det nu visar sig att de är heterosexuella så innebär det ju att de kommer bli kära i killar/män och med största sannolikhet försöka sig på någon slags samvaro med en person av den sorten. Jag tänker att det inte är så där jättebra om de blir utsatta för sådana här människors föreställningar om kön:
”Petra Mahr är 21 år och går i klassen för feministiska studier. Hon har själv valt att utesluta män ur sitt liv så långt det är möjligt för att komma undan ”kriget mot kvinna”. Eftersom jämställdhet på många sätt handlar om att få män att förändra sig kan det verka underligt att utesluta männen från diskussionerna, men Petra Mahr menar att det har finns många fördelar med att arbeta feministiskt i en samkönad miljö.”
Läs mer: http://www.fria.nu/artikel/2886#ixzz2Ae3zN7yA
Det verkar ju finnas rätt så gott om genusfixerade människor i skol- och universitetsvärlden så jag tycker och känner inte att mina farhågor är speciellt paranoida?
Rockis månadsbrev 