Några saker från Maria Sveland som inte fått mig att skratta lately eller alls faktiskt.

#1. Bitterfittan, berättelsen om Sara som känner sig lurad, bitter och ”dränerad på energi i familjefängelset”.

Om Maria Sveland tror att den känslan är default för alla kvinnor så är hon mer än lovligt dum i huvudet. Sveland har en nästan patologisk förmåga att tolka allmänmänskliga bekymmer och svårigheter som sina egna och i förlängning alla andra kvinnors. Om det finns kvinnor som känner sig som ”Sara” så är jag övertygad om att det finns lika många män som känner likadant. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, gnälligare jävla bok får man leta länge efter.

#2. ”Men det bor en bitterfitta i mig, vilket jag tycker är bra. För det är när den känslan dyker upp, när man med magen inser att något är fel, som det kan ske en förändring.”

Maria Sveland bör å det snaraste försöka sluta tänka med magen och använda hjärnan istället. Jag är dock tveksam om det skulle vara till det bättre.

http://www.svd.se/kultur/makten-och-karleken_1074303.svd

#3. ”Maria Sveland har erkänt att hon njuter av att ha sina barn varannan vecka och av att leva vuxenliv den andra veckan och hon har definitivt lyckats provocera.”

Jag blir inte ett dugg provocerad, jag tycker synd om hennes barn att de kommer kunna läsa det. Om Maria Sveland känner att någon dömer henne för att hon har valt att avsluta sitt äktenskap så kan hon inte lösa det genom att försöka få det till att hon har gjort barnen en tjänst. Hennes problem verkar inte vara män, hennes problem är att hon inte är kapabel att ta ansvar för de val hon själv har gjort och försöker skylla sina misslyckanden på någon annan. Ett annat problem som jag är rätt så övertygad om att hon har är att hon är lat och bekväm. Det är två egenskaper som är jävligt oförenliga med att vara förälder.

http://www.dn.se/livsstil/reportage/bitterfittan-har-blivit-happy

#4. ”När du ser andras äktenskap, tänker du då ”det där vill jag inte ha” och förväxlar det med brist på lycka hos dem? För då är det ju snarare en fråga om din inlevelseförmåga än om deras olycka.

– Det är alltid jättesvårt, och känsligt så klart, att klampa in och döma ut någon annans relation. Men min personliga uppfattning är att ojämställdhet inte borde få finnas i en kärleksrelation. Att påstå sig älska nån och samtidigt leva ojämställt, det går inte ihop för mig. Han jobbar och hon är hemma, hon är den som har förstahandsrelationen med barnen. Så som det ser ut för väldigt många av oss. Hon har koll på vad som fattas i kylen, och så vidare i en oändlig trist rad. Det här skaver väldigt mycket. Om jag ser ett ojämställt förhållande mellan två personer… och de sen påstår sig vara lyckliga, då kan jag inte hålla med om det.”

Som tur är så har ju Maria Svelands personliga uppfattning om sakernas tillstånd obefintligt att göra med mitt äktenskap. Det känns som att hon har storhetsvansinne på något sätt? Vad är det som får henne att tro att hon måste ”hålla med” för att andra människor ska få definera vad som är lycka för dem? Hon verkar också mycket tyngd av insikten att kylen inte fylls på av sig själv.

http://www.sydsvenskan.se/samtidigt/med-feministisk-magkansla/

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet, det finns obegränsat med uttalanden av denna märkliga människa, men jag orkar faktiskt inte. Om Maria Sveland tycker att det är toppen att bara behöva ha sina barn varannan vecka så får hon väl tycka det. Om hon vill försäkra sig riktigt ordentligt om att hennes barn får reda på det genom att skriva en bok om hur härligt hon tycker det är, då får hon väl göra det. Jag tar mig friheten att säga att bland det värsta jag kan tänka mig är att bara få träffa mina barn varannan vecka. Hur det eventuellt får Maria Sveland att känna sig skiter jag högaktningsfullt i.

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. När Maria Svendland så småningm går ur tiden tror jag att hon kommer att dö ensam och miserabel och titta tillbaka på ett tomt och innehålls löst med mycken ånger.
    En liten misstanke gnager också i mitt sinne att Rockibarocki, när det är så dags, kommer att gå hädan med tillfredsställese över att ha levt ett bra liv.

    Svara
  2. Kim

     /  9 oktober, 2012

    Som sagt. En dag blir barnen vuxna och kan delge oss berättelsen om hur Maria Sveland är och har varit som förälder. Hur hon lyckades bli bästsäljande författare på storyn om hur synd det var om henne och hur det begränsade hennes liv, att hon måste vara förälder. Det var inte kul för Anna Wahlgren när hennes dotter gav igen och det kommer inte att bli kul för Maria Sveland heller. What goes around comes around.

    Svara
    • Jag vill påpeka en sak, jag anser att om skilsmässa/separation är den enda utvägen för ett par så är det så, jag är inte skilsmässomotståndare på något sätt. Jag är snarare för att tänka lite innan man skaffar barn med någon, detta gäller både kvinnor och män.

      Jag tycker dock att det är märkligt att förvänta sig att barn känslomässigt ska kunna hantera att en förälder öppet deklarerar att hen tycker det är skönt att inte träffa sina barn varannan vecka.

      Mina barn brukar ibland göra saker med sin pappa, när de kommer hem så undrar de alltid om jag har saknat dem? De verkar tycka uppriktigt synd om mig för att jag har varit utan dem i några timmar. 🙂 Jag unnar dem att ha den inställningen till sig själva.

      Svara
  3. Hurtbullen

     /  9 oktober, 2012

    Surfade runt lite och klippte ut lite citat från utvalda recensioner på engelska, eftersom boken finns översatt och heter Bitter Bitch

    The Guardian (U.K.) : But the novel suffers from a disastrous lack of nerve, and change of heart. It’s the classic traitorousness of the narcissist who shits in your lap and runs away: a problem shared is a problem transferred.

    The Beachside Resident (U.S.) Sweden is socialistic, and some of the social intricacies that underlie her anger don’t translate well to our capitalist society. One source of anger is that her husband didn’t take the maternity leave that he is legally allowed, and therein lies the rub. It’s not really her gender that is the cause of her anger; it’s her husband’s perceived lack of resolve in overcoming what society says is his role.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: