Vad är definitionen på ”må dåligt”?

Tydligen så mår tjejer sämre än killar trots den talande självmordsstatistiken? Det får mig att undra lite vad det innebär att ”må dåligt”?

”Kvinnor oroar sig mer än män och drabbas oftare av ångest. Så har det varit sedan SCB började göra sina undersökningar på temat 1980, och statistik från den färska rapporten ”På tal om kvinnor och män” visar att trenden håller i sig.”

Jaha, något säger mig att det kan handla om en inställningsfråga och även om att tjejer/kvinnor reagerar på ett annat sätt får de frågan om de mår dåligt än det motsatta könet.
Min uppfattning, och nu generaliserar jag, är att tjejer/kvinnor gillar att tala om för alla som vill lyssna att de mår dåligt och att det på ett eller annat sätt är synd om dem. Kan ha något att göra med att man blir indoktrinerad i att det helt enkelt är så, och att det alltid finns något som gör att man ”mår dåligt”?! Jag menar strukturerna och patriarkatet, herregud!

”Ulla Danielsson är psykiater och forskare i folkhälsa vid Umeå universitet. Hon har forskat på könsskillnaderna när det kommer till oro och ångest.

– Vad jag fann var att många av kvinnorna hade ­lättare att tala om skam och skuld. Männen tyckte ofta att det var lättare att prata om kroppsliga åkommor.”

Ja, om man från unga år får höra hur hemska män är med sina hemska snoppar som vill en massa saker så kanske det blir lättare att känna skam och skuld, vad vet jag?

”Även Folkhälsoinstitutet har försökt utreda vad könsskillnaderna när det gäller depression, oro och ångest beror på. Det enda man kunde utesluta med säkerhet var att de inte kan förklaras med att unga kvinnor har en större benägenhet att prata om sina problem.”

Jaha, och hur fan utesluter man med säkerhet en sådan sak? Och hur vet man att det inte är tvärtom? Att unga män biter ihop och att det faktiskt vore ganska bra om unga kvinnor också lärde sig att bita ihop lite? Kanske är det så att det är killar och män som ska börja berätta lite mer hur de mår?

Och vad kommer den kvinnliga forskaren fram till då? Jo, så klart:

”Jämställdheten har gått framåt under de senaste 30 åren. Under samma period har oron och ångesten ökat bland befolkningen – mer hos kvinnor än hos män. Men Danielsson tror ändå att jämställdhet är en av lösningarna.”

Man kan ju undra med vilka föresatser den här forskaren har drivit sin forskning? Och att hon möjligen hade lösningen på problemet klart för sig från början?

”– Jämställdhet är ett av svaren. Det är en sådan fruktansvärd kamp för kvinnor att få samma positioner som män om man ser till arbets­livet. Jag tycker det är märkligt att det ska vara så trögt.”

Jag är ledsen men den här forskningen har inte gjort mig klokare, snarare mer misstänksam.
Och som vanligt så känns det som att man har varit med och betalat för något meningslöst.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/var-tredje-ung-kvinna-mar-psykiskt-daligt

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

4 kommentarer

  1. dolf

     /  19 november, 2012

    Jag har inte koll på statistik över det här, men jag har helt klart fått intryck av att unga kvinnor och flickor mår allt sämre och sämre, och att de mådde mycket bättre under min ungdom och ännu tidigare. Att vi bara får mer och mer feminism, mer och mer psykofarmaka, och att människor verkar må mer och mer dåligt borde ju få folk att dra slutsatser tycker man. Varken feminism eller psykofarmaka har några positiva effekter, tvärtom de är en del av vad som skapar eländet. Så istället för att satsa mer resurser på feministiska initiativ och psyk”vård”en så kanske man skulle strypa alla anslag helt och se hur problem började rätta till sig själva så småningom.

    Svara
  2. Min erfarenhet från facebook är att gruppen kvinnor har ett större behov av att toprgföra sina krämpor än män har. Jag har gissningsvis 60 kvinnliga fb-vänner och 40 av hankön. De flesta skriver inte om sin fysiska, psykiska och sociala problem men de 5-10 som gör det gör så desto oftare. Och de är faktiskt kvinnor, allihop.

    För dessa 5-10 damer är ingen huvudvärksattack, ingen kattsjukdom, ingen oförätt på jobbet, ingen kortvarig höstdepression för liten och obetydlig för att inte förlänas en statusuppdatering. Och varje gång överöses de av sympatiyttringar i kommentarerna.

    Om det finns en könsskillnad, vilket jag alltså tror, är den nog på gott och ont. Gubbarna biter ihop och går till jobbet. Sedan dör de i en för länge ignorerad prostatacancer eller går och hänger sig när det blir för hopplöst.

    Tanterna sjukskriver sig och ältar sina problem med vänner. Troligen är detta en bättre strategi än den manliga eftersom den resulterar i längre livslängd.

    Som vanligt är skillnaden mellan individer större än skillnaden mellan könen som grupp. Men jag tror att även den senare existerar.

    Svara
    • Ligger nog en hel del i vad du säger. Tycker jag märker av dessa tendenser också. Och jag kunde direkt reflektera över hur jag själv gör. Jag har gått omkring och rosslat i snart två veckor och håller fortfarande på att hosta lungorna ur mig fast jag är feberfri. Jag har väl inte precis mörkat att jag är sjuk, men när jag nämnt det har det mest varit som en förklaring till varför jag varit mer inaktiv än vanligt. (T.ex. att jag fortfarande inte skrivit mitt inlägg om idén till ett nytt parti på Ninnis blogg, som jag sade att jag skulle göra redan samma dag som Pär annonserade att han lägger ner GenusNytt)

      Svara
  3. robjoh

     /  19 november, 2012

    Om de nu är kvinnor/tjejer som mår sämre, men om är fallet så är det uppenbarligen männen och pojkarna som är effektiva på att ta sina liv…

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: