Inte ett dugg roligt inlägg.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article15921145.ab

Det här kommer skyllas på den s.k. Alliansen, med all rätt. Jag skulle dock bara vilja påpeka att jag och min familj hade en mycket liknande upplevelse med min mor 2002. Kommer ni ihåg när man växte upp att det värsta man kunde tänka sig i vårdväg var att ”hamna på långvården”?
Långvården så som den såg ut på 70- och 80-talet var rena rama lyxvården jämfört med nu.

Jag antar att politiker har andra möjligheter att ordna det för sig?!

Det är verkligen häftigt att betala skatt. Verkligen!

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. Jag har mycket liten erfarenhet av äldre anhörigas sista tid på sjukhus. Själv har jag dock varit en hel del på olika vårdinrättningar den senaste tiden och har faktiskt goda erfarenheter. När jag behövde smärtstillande (och det gjorde jag, ofta och mycket) fick jag det. Men jag tror att det har avgörandde betydelse vilken läkare man har att göra med; att det är lite av ett lotteri och så ska det naturligtvis inte vara. Sedan är det självklart också lättare för en medelålders person med hjärnan i någorlunda form att ställa krav, än för en mycket gammal och kanske förvirrad människa.

    Svara
    • Tyvärr beror det inte på läkarna, det är lika synd om dem på sätt och vis. Det finns knappt några vårdplatser för terminalt sjuka patienter och det kan vara flera månaders kö till hospice eller sjukhem. Vårdplatserna på sjukhusen är alldeles för dyra för dessa patienter. De döende bollas hit och dit och ska helst ligga hemma vilket givetvis är omöjligt om det finns ett stort vårdbehov. Nu hann mamma lyckligtvis dö relativt snabbt så det hela pågick bara i ett par veckor. Detta hände i Stockholm, kanske är det bättre i andra delar av landet? Man kan ju hoppas det.

      Beträffande att ställa krav så var vi en stab av rätt så rättframma personer, vissa med rätt så gedigen utbildning och bakgrund inom vårdsektorn, det hjälper inte när det inte finns några platser.

      Svara
    • Det gläder mig att höra att du har fått den vård du behövt. Själv har jag bara positiva erfarenheter för egen del men då har jag heller inte haft något större behov. Jag har heller aldrig behövt söka akut för barnen. Vi hade någon slags närakut-vårdcentral i stadsdelen där vi bodde, dit kunde man ringa och så fick man en tid. Det fungerade mycket bra de två gånger barnen blev sjuka.

      Svara
  2. Hurtbullen

     /  18 december, 2012

    Har väldigt mycket respekt för äldres berättelse om nutidens läge.Överhuvudtaget. I nästan allting.

    Ibland känner jag mig som ett UFO som har landat på en planet där alla talar och agerar som ansvarsfulla entiteter , jag blir lyssnat på och vill lyssna på dem också.

    Man blir lika vimmelkantig varje gång. Människovärdet ? Är det en – till tiderna – applicerbar konstant och som degraderas omärkligt för att det ligger en känsla av odödlighet i vår kultur av excellens ?

    Svara
  3. barfota

     /  18 december, 2012

    Onekligen är det så att man blir mörkrädd bara inför tanken att bli allvarligt sjuk och hamna i en sådan situation att man skall behöva dö ensam och övergiven på ålderns höst.
    Jag har därför alltid varit en förespråkare av att man själv skall få bestämma om man vill leva eller avsluta sina dagar med någon form av dödshjälp. Jag menar att vi har en betydligt humanare syn på sjuka och lidande djur (som vi faktiskt får avliva) än vi har på människor. Hade inte detta varit humanare än den s.k. vård som samhället erbjuder på ålderns höst?

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: