Har vi uppnått kritisk massa?

Ska man skratta, gråta eller panikdricka vin? Jösses alltså!

20130328-115541.jpg

Annonser

Geografi.

Spanien
är ett land
där man dansar tango

Sverige
är ett land
där man ska hålla käften

Ny blogg!

Passa på att läsa innan det blir förbjudet!

http://enstillaundran.wordpress.com/

————————

Roligt på söktermsfronten:

skillnad på vanlig o dödssynd
roliga månadsbrev
det är patriarkatets fel

Återvinningsförvirring.

Det hände en sådan knasig sak i dag. Jag var i barnens skola och hjälpte till på den årliga påskmarknaden och blev tilldelad att stå vid bokbordet. I det här landet så drar föräldraföreningen in hundratusentals kronor till skolan varje år förutom att man inte förväntar sig att staten ska ta hand om ens avkommor. Nåväl, när jag står där och sorterar bland böckerna så vad skådar väl mitt nordiska öga om inte ”Bitter bitch” av självaste översteprästinnan Maria Sveland. Fan så heller tänker jag, att den där skiten ska spridas till detta icke genus- och radikalfeministiskt infekterade land så jag plockar givetvis upp plånboken och köper den.

På vägen hem så var jag trött av allt bärande av boklådor och i ett okoncentrerat ögonblick så råkade jag slänga den i pappersåtervinningen. Tänk så tokigt!

20130323-160134.jpg

I det fall att någon anser att jag har ägnat mig åt censur så kan vi kalla det att jag bara har flyttat boken från en låda till en annan lite längre bort.

Lite halvkvotering sådär, bara för att det är så bra.

Jag är rätt så trött på den här skiten just nu. Ibland känns det som att hela världen är galen. Här följer jättedagiset Sveriges nya jämställdhetsministers nyhetsbrev. Zzzzzzzz… Jag noterar att en av mina favoriter, Bonnie Bernström, är en av de som hon refererar till. Ni vet hon som räknade valörer på sedlarna ur ett genusperspektiv.

”Hej,

Det har varit åtta omtumlande veckor. Jag har rest och träffat människor över hela Sverige, debatterat och diskuterat, skrivit och lyssnat. Och jag kunde inte ha fått en bättre och roligare start. Så många har hört av sig och jag försöker prata och träffa så många som jag bara kan.

Igår var jag på Scania för att lära mig mer om deras verksamhet och om projektet Battle of the numbers, där Scania är ett av tio deltagande storföretag. Projektet går ut på att varje företag använder sig av kvinnliga talanger inom företaget för att jobba mot en mer jämställd arbetsplats. Det var både spännande och lärorikt och jag ser fram emot att se vilka resultat det ger.

Något som ofta slår mig är hur viktigt det är att tänka med sina könsrollsglasögon på – att hela tiden leta efter strukturen och sätt att motverka den på. Battle of the numbers är ett utmärkt sätt att se till så att glasögonen aldrig åker av.

När jag blev aktiv i Folkpartiets ungdomsförbund på 70-talet blev jag efter bara ett år inkvoterad i förbundsstyrelsen. Den dåvarande ordföranden Bonnie Bernström hade infört kvotering till förbundsstyrelsen om att det skulle vara minst 40 procent tjejer i styrelsen. Jag kom in där – inte bara för att jag var duktig, utan för att jag var tjej. Det är en av de viktigaste milstolparna i mitt tidiga politiska liv.

Kvotering fungerar. Med våra könsrollsglasögon på ser vi inte bara individer utan också kön. När regeringen strävar efter 50/50 i de statliga bolagens styrelser är det kvotering. När jag vill ha fler män i förskolan är det kvotering. När rekryterare ber om kandidater från båda könen är det kvotering. Det är en utmärkt metod för att skapa förebilder för andra av samma kön och för att forma ett mer jämlikt samhälle.

Kort sagt: kvotering handlar om att jobba medvetet med att öka jämställdhet och mångfald.

Med det sagt: jag vill inte ha lagstadgad kvotering. Jag tror att en lag aldrig kommer att kunna bli lika effektiv som om individer agerar av egen fri vilja. När jag säger det i debatter brukar folk svara att det har varit en vilja som hittills har lyst med sin frånvaro.

Men jag säger såhär: titta på Battle of the numbers, titta på Scania, titta på mig, titta på de statliga bolagen. Det går att kvotera utan lagstiftning. Det går att åstadkomma förändring genom opinionsbildning, hårt arbete och incitament.

Detta är en av mina ledstjärnor som jämställdhetsminister: mer kvotering – utan lagstiftning!

Många hälsningar

Maria Arnholm
Jämställdhets- och biträdande utbildningsminister”

Suck!

Man anar ett mönster, kanske till och med en struktur?

Champagnefeministen Maria Sveland vill orera fritt utan motstånd. Hon skriver inget för att provocera hävdar hon. Märkligt att hon inte förstår varför folk blev lite griniga då hon kallade Ström och Billing för extremister i sin berömda politiskt deprimerade ordkakafoni och att folk av annan åsikt än hennes blir lite förbannade när hon buntar ihop dem/oss med Breivik.

Efter hela det här debattkalaset de senaste dagarna och släppet av hennes senaste bok så känner jag att jag småfantiserar lite om att någon gör en statistisk undersökning efter nästa val så man får reda på hur många röster Sveland har värvat åt SD med sitt politiskt kontraproduktiva beteende? Dumheten är slående och arrogansen likaså. En sak som jag som kvinna inte förstår, det är hur hon inte skäms att dra kvinnokortet på det där viset? Och den där Mirjamsdotter alltså, hur pinsamt som helst. Efter att ha lyssnat på hela det där samtalet, som ju inte helt otippat inte alls var så hemskt, höra henne säga ”Jag kan inte andas”, hur känsliga är de där människorna egentligen? Har de drabbats av hysteri eller vad är det frågan om? Kvinnor som börjar gråta i publiken? Varför då? Jösses alltså! Kvinnor kan tydligen en massa saker i de där kretsarna.

Som ni säkert har märkt så har jag en tendens att haka upp mig på saker och just nu är det den där intervjun ”Med feministisk magkänsla”. Jag har ju tidigare påpekat att hon kanske ska sluta tänka med magen men jag betvivlar starkt att det skulle göra någon större skillnad. Hur som helst så avslutas ju intervjun med detta:

”Varför höll du det där förhöret med mig för en stund sen?

– Du hade ju ännu inte hunnit läsa boken när intervjun bokades upp, och därför sa du ju inget om vad du tyckte om den. Och du är dessutom den första manliga journalist som har velat intervjua mig. Jag tyckte att det var obehagligt att inte veta vilka tankar du hade haft. För väldigt många har svårt för detta, för bokens innehåll. Den handlar om tabufrågor på många sätt. Och… jag har ingen tid och energi för en feministisk grundkurs liksom. Hade jag känt att vi stod för långt ifrån varandra åsiktsmässigt hade det inte blivit någon intervju.”

Ja, vad ska man säga? Det är ju rätt så tydligt vad som gäller vid audiens hos Hennes Höghet. Hon verkar ofta väldigt trött och utmattad, hon borde kanske ta en lång, lång ledighet? Det skulle göra henne gott tror jag.

http://www.sydsvenskan.se/samtidigt/med-feministisk-magkansla/

Förresten så har jag hört att det finns önskemål om att det ska bli olagligt att utöva motstånd mot feminism och att antifeminism ska ses som politisk extremism. Det här börjar bli riktigt spännande måste jag säga. De får väl försöka hitta mig och fånga mig? Med tanke på det ekonomiska läget i Europa för närvarande så känns det inte som det finns så mycket pengar att jaga svensktalande antifeminister runt om i världen?

Hur tänker de egentligen?

http://ekvalist.blogspot.se/

Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum…

Man kan nog efter den senaste tidens Sveland-debacle konstatera att Maria vare sig är full av nåd eller har herrarna med sig. Nu börjar till och med damerna opponera sig vilket är lite i elfte timmen enligt mitt sätt att se på det. Hon har länge, som sin mer kända namne, varit välsignad bland kvinnor men något har hänt. Den heliga Maria börjar stöta på patrull och det gillar hon INTE!

Mycket har skrivits och SKRIKITS om detta dagarna efter den heliga dagen den 8 mars och jag har inte så mycket att tillägga. Jag drar mig till minnes en gammal intervju efter utgivningen av gnälleposet Bitterfittan och man får där en liten känsla för hur Drottning Sveland vill diktera förutsättningarna för att vara beredd diskutera sina åsikter.

”– Jag har ett behov av att ställa några frågor först, säger Maria Sveland med koncentrerad blick och visar mig till en skrivbordsstol som jag till hälften sätter mig på.
Sedan frågar hon snabbt om mina intryck av hennes dokumentärroman ”Bitterfittan”. Kollar om jag har fattat saker, kollar åsikter, frågar vad i boken som provocerat mest.
Maria Sveland måste anse att jag klarar testet på något vis, och vi beger oss ut för att äta lunch och påbörja den del av intervjun där det är jag som ställer frågorna.”

http://www.sydsvenskan.se/samtidigt/med-feministisk-magkansla/

Nu känner hon sig härskarteknikad av Janne Josefsson för att han bland annat pratar med hög röst, frågan är om det är någon som någonstans har
läst någon replik från Sveland på Marie Söderqvists totala sågning av Bitterfittan från 2007? Den kanske osynliggjordes (populärt uttryck) då det inte är lika lätt att dra fram patriarkatkortet när man åker på kritik från en kvinna? Till och med jag hukar lite inför Söderqvists oförsonliga drapa. Även hon vittnar om Svelands oförmåga att debattera sina åsikter:

”Efter att ha läst boken och försökt debattera med författaren är jag faktiskt rätt orolig. Hur kan man framföra sådan icke underbyggd dynga och bli tagen på allvar? Finns det en egen litterär kvot för kvinnor som påstår att allt sex de har haft varit våldtäkter och att alla tillkortakommanden de upplevt beror på patriarkatets förtryck? En kvot där man är befriad från alla de regler som gäller i övrigt för någon som vill föra fram ett budskap och bli tagen på allvar?”

http://www.expressen.se/kronikorer/marie-soderqvist/det-enda-smarta-ar-titeln/

Det roligaste av allt som har sagts om detta är i alla fall då Sveland på sitt sedvanligt gnälliga och barnsliga vis försöker ge Josefsson skulden för att han får henne att känna samma känsla som när gamla pojkvänner har skrikit på henne. Lol.

Också roligt och verklighetsfrånvänt, Sveland: ”-Hade man läst min bok kunde man t. ex följa hur jag deltar i en pubträff med s.k. jämställdister och försöker uppnå ett samtal. Det finns fler rum att ”ta debatter” än i det mediala.”

http://aktivarum.wordpress.com/2012/03/07/pubkvallen-special-mot-allt-at-alla-aschberg-kartlagger-jamstalldister-feministkvinnor-minglar-med-valdsbrottsdomda-man-wtf/

Jag gissar att allt detta i vanlig ordning gynnar SD. Grattis Maria, toppen! Verkligen!

Veckans pausfågel.

Vi avbryter Cirkus Debattkaos för ett gammalt Sovjet-skämt från den fiktiva radiostationen Radio Jerevan. Man får inte glömma bort att andas och skratta lite då och då.

”Finns det några fördelar med ett enpartisystem?

I princip, ja. Det skulle bli så mycket krångligare att inte säga fel om det fanns flera partlinjer att följa.”

Återgå!

Den svenska feminismen, Sveland och de sju dödssynderna.

Jag tänker ibland irriterat på hur den katolska kyrkan hela tiden varit orsakerna till allt elände hos människan på spåren, dock tyvärr genom att begå samtliga så kallade dödssynder själva. Vi kan nog alla vara överens om att de flesta religioner, så även genusvetenskapen, har avsikten att göra oss till goda (bättre) människor vilket i sin tur skulle leda till att jorden blev en bättre plats. Tyvärr så blir den avsedda verkan oftast den motsatta eftersom de regler som sätts upp, och de påstådda orsakerna till att det fungerar så dåligt, sällan är förankrade i hur människan i verkligheten är och fungerar. Det leder istället inte helt sällan till förtryck och en allmänt obehaglig stämning.

Efter de senaste dagarnas debattkaos på jättedagiset Sverige så kan jag konstatera att Maria Sveland, enligt den katolska kyrkan i alla fall, är en riktig syndare. Oavsett om man, som jag, tycker att katolska kyrkan är en av de mest dubiösa organisationer vad gäller moral så kan vi nog konstatera att de sju dödssynderna är allt annat än klädsamma egenskaper och yttranden hos en människa, och eftersom vi har religionsfrihet i Sverige så tänkte jag utnyttja den friheten genom att ge mina sju cent om vansinnet. Detta är alltså inget näthat utan religionsfrihet. Jag tillhör en minoriteternas minoritet, jag är katolsk avfälling OCH invandrare. Och ja just det, jag är kvinna också. Bara så vi är överens. (Lex Zolfagary)

1.Högmod – storhetsvansinne, fåfänga även kallad hybris.

Maria Sveland har många gånger visat prov på en minst sagt grandios självbild. Hela feminismen lider av detta, betraktandes det kvinnliga könet som så överlägset mannens. Arrogansen hos Sveland då hon vägrar debattera sina ståndpunkter är gränslös i mina ögon.

2.Girighet.

Sveland och många med henne tjänar pengar på sina föreställningar. De har upptäckt att det fungerar och de har tillsammans skapat en industri kring detta. Pengarna anskaffas från vanliga, hederliga arbetare och stjäls från olika slags behövande i samhället. Att förskansa sig medel utan hänsyn till vem de tas ifrån är girighet i sin essens. Jag pratar här givetvis inte om Svelands böcker utan om feministiska tribunaler, feministiska låtsastidningar och annat fjams.

3.Vällust.

Här pratar kyrkan om sexualitet så jag ger mig inte in på den biten. Dock kan jag inte, som den reaktionära fascist jag är då det gäller mitt åtagande som mamma, bara låta bli att nämna det som sades under en intervju angående den skilsmässoromantiska boken Happy happy och damernas (Sveland och Wennstams) nyvunna varannan vecka-frihet, att livet lekte och de kände sig solbrända, nyknullade och lite bakis bakom någon slags ouppdragen rullgardin. Jag tycker absolut att människor ska njuta av sin sexualitet men kanske inte sätta den framför sina barn. Detta är alltså vad jag tycker och känner och det kommer jag att fortsätta göra så länge det är tillåtet.

4.Avund.

Wikipedia: Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans (förmodad) överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det. Avund kan bero på dålig självkänsla som är resultatet av en uppåtgående social jämförelse som hotar en persons självbild: en annan person har något som avundaren tycker är viktigt att ha. Om den andra personen upplevs vara lik avundaren, blir den framkallade avunden särskilt intensiv, eftersom det signalerar till avundaren att det lika gärna kunde varit han eller hon som besatt det önskade föremålet.
Bertrand Russell sade att avund var en av de mest potenta orsakerna till olycka. Det är en universell och mest olycksaliga sidan av den mänskliga naturen, eftersom en avundsjuk person inte bara blir olycklig av sitt avund, utan önskar även att tillfoga olycka på andra.

Jag tänker här främst på det sista stycket, hur Sveland desperat försöker sälja in skilsmässa som ett toppenalternativ enligt den gamla devisen – jämlikhet är att alla har det lika dåligt [som jag]. Även känd som – om alla är lika misslyckade som jag så känner jag mig mindre misslyckad.

5. Frosseri.

Wikipedia: Andra synonymer till frosseri är :vällevnad, överflöd, överdåd, slöseri; överdriven njutning.

Åh, vad det frossas i välfärdsproblem enligt gammalt klassiskt Södermalms-manér! Offerkoftorna stickas av aldrig sinande garnnystan som gråter av sig själva i skuggan av de ekande rödvinslådorna (förlåt, jag drogs med lite av det kulturella…). Man tröstar sig med att fullkomligt gnugga in verkliga kvinnors verkliga tragik och problem till dessert. Man vältrar sig i genusvetenskapens överflöd och smaskar girigt i sig av dess överdådigt dukade bufféer. Sedan dansar man lesbisk marsch så spottet flyger.
Allt detta gör man medan vanligt folk går till jobbet för att betala in nettoskattepengar till staten.

6.Vrede.

Wikipedia: Vrede, ilska, raseri, ursinne eller indignation är en känsla som länkar till ens psykologiska tolkning av att ha blivit sårad, kränkt eller förnekad och en tendens att ödelägga det genom hämnd. Videbeck beskriver vrede som en vanlig känsla som innebär en stark obehaglig och känslomässig reaktion på upplevda trakasserier. R. Novaco känner igen tre former av vrede: kognitiv (värderingar), kroppsligt affektiv (spänning och oro) och beteende (tillbakadragande och illvilja).
DeFoore beskrev år 2004 vrede som en tryckkokare – vi kan bara sätta press på vår vrede en viss tid tills den exploderar. Vrede kan ha fysiska samband såsom ökad hjärtfrekvens, blodtryck och nivåer av adrenalin och noradrenalin. Somliga anser vrede som en del av kamp-eller-flykt-beteendet som svar på upplevda hot. Vrede blir den dominerande känslan beteendemässigt, kognitivt och fysiologiskt när en person gör det medvetna valet att vidta åtgärder för att omedelbart stoppa hotfullt beteende av en annan utvändig kraft. Vrede kan ha många fysiska och psykiska konsekvenser.

Jaha, tryck över bröstet någon? Å andra sidan så måste jag nog erkänna att jag själv gör mig skyldig till den här dödssynden rätt så ofta. För mig har den också förutom fysiska och psykiska konsekvenser även haft geografiska, så jag kanske är värre vad gäller den här biten, vad vet jag? Det som skiljer mig från Sveland är dock att jag inte nyttjar mina upplevelser för att främja antidemokratiskt tänkande [och kännande].

7.Lättja.

Så har vi då kommit till den sista och mitt intryck av många feminister, absolut inte bara Sveland, är att de tycker det är obotligt tråkigt att städa och ta hand om sina barn. I en intervju beskriver Sveland kvinnans vedermödor bland annat med frasen ”Hon har koll på vad som fattas i kylen, och så vidare i en oändlig trist rad”. Usch då! Hur var det nu med kvinnorna i Guatemala? Den intersektionalistiska solidaritet Sveland känner med dem genom att medlida i deras strukturella förtryck? Att gnälla på att det är jobbigt att fylla på kylen är höjden av lättja och i tillägg arrogans. Jävla bortskämda latmask säger jag bara! Fy!

Man blir som vanligt illamående helt enkelt.

Pax Vobiscum!

Gud bevare oss från Pax Svelandiana!

20130312-094530.jpg

Bild: http://www.kallestrokirk.se