Den svenska feminismen, Sveland och de sju dödssynderna.

Jag tänker ibland irriterat på hur den katolska kyrkan hela tiden varit orsakerna till allt elände hos människan på spåren, dock tyvärr genom att begå samtliga så kallade dödssynder själva. Vi kan nog alla vara överens om att de flesta religioner, så även genusvetenskapen, har avsikten att göra oss till goda (bättre) människor vilket i sin tur skulle leda till att jorden blev en bättre plats. Tyvärr så blir den avsedda verkan oftast den motsatta eftersom de regler som sätts upp, och de påstådda orsakerna till att det fungerar så dåligt, sällan är förankrade i hur människan i verkligheten är och fungerar. Det leder istället inte helt sällan till förtryck och en allmänt obehaglig stämning.

Efter de senaste dagarnas debattkaos på jättedagiset Sverige så kan jag konstatera att Maria Sveland, enligt den katolska kyrkan i alla fall, är en riktig syndare. Oavsett om man, som jag, tycker att katolska kyrkan är en av de mest dubiösa organisationer vad gäller moral så kan vi nog konstatera att de sju dödssynderna är allt annat än klädsamma egenskaper och yttranden hos en människa, och eftersom vi har religionsfrihet i Sverige så tänkte jag utnyttja den friheten genom att ge mina sju cent om vansinnet. Detta är alltså inget näthat utan religionsfrihet. Jag tillhör en minoriteternas minoritet, jag är katolsk avfälling OCH invandrare. Och ja just det, jag är kvinna också. Bara så vi är överens. (Lex Zolfagary)

1.Högmod – storhetsvansinne, fåfänga även kallad hybris.

Maria Sveland har många gånger visat prov på en minst sagt grandios självbild. Hela feminismen lider av detta, betraktandes det kvinnliga könet som så överlägset mannens. Arrogansen hos Sveland då hon vägrar debattera sina ståndpunkter är gränslös i mina ögon.

2.Girighet.

Sveland och många med henne tjänar pengar på sina föreställningar. De har upptäckt att det fungerar och de har tillsammans skapat en industri kring detta. Pengarna anskaffas från vanliga, hederliga arbetare och stjäls från olika slags behövande i samhället. Att förskansa sig medel utan hänsyn till vem de tas ifrån är girighet i sin essens. Jag pratar här givetvis inte om Svelands böcker utan om feministiska tribunaler, feministiska låtsastidningar och annat fjams.

3.Vällust.

Här pratar kyrkan om sexualitet så jag ger mig inte in på den biten. Dock kan jag inte, som den reaktionära fascist jag är då det gäller mitt åtagande som mamma, bara låta bli att nämna det som sades under en intervju angående den skilsmässoromantiska boken Happy happy och damernas (Sveland och Wennstams) nyvunna varannan vecka-frihet, att livet lekte och de kände sig solbrända, nyknullade och lite bakis bakom någon slags ouppdragen rullgardin. Jag tycker absolut att människor ska njuta av sin sexualitet men kanske inte sätta den framför sina barn. Detta är alltså vad jag tycker och känner och det kommer jag att fortsätta göra så länge det är tillåtet.

4.Avund.

Wikipedia: Avund är en känsla som uppstår när en person saknar någon annans (förmodad) överlägsna egenskap, prestation eller innehav, och antingen önskar sig det eller önskar att den andra personen inte hade det. Avund kan bero på dålig självkänsla som är resultatet av en uppåtgående social jämförelse som hotar en persons självbild: en annan person har något som avundaren tycker är viktigt att ha. Om den andra personen upplevs vara lik avundaren, blir den framkallade avunden särskilt intensiv, eftersom det signalerar till avundaren att det lika gärna kunde varit han eller hon som besatt det önskade föremålet.
Bertrand Russell sade att avund var en av de mest potenta orsakerna till olycka. Det är en universell och mest olycksaliga sidan av den mänskliga naturen, eftersom en avundsjuk person inte bara blir olycklig av sitt avund, utan önskar även att tillfoga olycka på andra.

Jag tänker här främst på det sista stycket, hur Sveland desperat försöker sälja in skilsmässa som ett toppenalternativ enligt den gamla devisen – jämlikhet är att alla har det lika dåligt [som jag]. Även känd som – om alla är lika misslyckade som jag så känner jag mig mindre misslyckad.

5. Frosseri.

Wikipedia: Andra synonymer till frosseri är :vällevnad, överflöd, överdåd, slöseri; överdriven njutning.

Åh, vad det frossas i välfärdsproblem enligt gammalt klassiskt Södermalms-manér! Offerkoftorna stickas av aldrig sinande garnnystan som gråter av sig själva i skuggan av de ekande rödvinslådorna (förlåt, jag drogs med lite av det kulturella…). Man tröstar sig med att fullkomligt gnugga in verkliga kvinnors verkliga tragik och problem till dessert. Man vältrar sig i genusvetenskapens överflöd och smaskar girigt i sig av dess överdådigt dukade bufféer. Sedan dansar man lesbisk marsch så spottet flyger.
Allt detta gör man medan vanligt folk går till jobbet för att betala in nettoskattepengar till staten.

6.Vrede.

Wikipedia: Vrede, ilska, raseri, ursinne eller indignation är en känsla som länkar till ens psykologiska tolkning av att ha blivit sårad, kränkt eller förnekad och en tendens att ödelägga det genom hämnd. Videbeck beskriver vrede som en vanlig känsla som innebär en stark obehaglig och känslomässig reaktion på upplevda trakasserier. R. Novaco känner igen tre former av vrede: kognitiv (värderingar), kroppsligt affektiv (spänning och oro) och beteende (tillbakadragande och illvilja).
DeFoore beskrev år 2004 vrede som en tryckkokare – vi kan bara sätta press på vår vrede en viss tid tills den exploderar. Vrede kan ha fysiska samband såsom ökad hjärtfrekvens, blodtryck och nivåer av adrenalin och noradrenalin. Somliga anser vrede som en del av kamp-eller-flykt-beteendet som svar på upplevda hot. Vrede blir den dominerande känslan beteendemässigt, kognitivt och fysiologiskt när en person gör det medvetna valet att vidta åtgärder för att omedelbart stoppa hotfullt beteende av en annan utvändig kraft. Vrede kan ha många fysiska och psykiska konsekvenser.

Jaha, tryck över bröstet någon? Å andra sidan så måste jag nog erkänna att jag själv gör mig skyldig till den här dödssynden rätt så ofta. För mig har den också förutom fysiska och psykiska konsekvenser även haft geografiska, så jag kanske är värre vad gäller den här biten, vad vet jag? Det som skiljer mig från Sveland är dock att jag inte nyttjar mina upplevelser för att främja antidemokratiskt tänkande [och kännande].

7.Lättja.

Så har vi då kommit till den sista och mitt intryck av många feminister, absolut inte bara Sveland, är att de tycker det är obotligt tråkigt att städa och ta hand om sina barn. I en intervju beskriver Sveland kvinnans vedermödor bland annat med frasen ”Hon har koll på vad som fattas i kylen, och så vidare i en oändlig trist rad”. Usch då! Hur var det nu med kvinnorna i Guatemala? Den intersektionalistiska solidaritet Sveland känner med dem genom att medlida i deras strukturella förtryck? Att gnälla på att det är jobbigt att fylla på kylen är höjden av lättja och i tillägg arrogans. Jävla bortskämda latmask säger jag bara! Fy!

Man blir som vanligt illamående helt enkelt.

Pax Vobiscum!

Publicerat av rocki den 12 mars, 2013

https://rockibarocki.wordpress.com/2013/03/12/den-svenska-feminismen-sveland-och-de-sju-dodssynderna/