På ryska heter kartläggning отображение.

Jag har nu läst hela kartläggningsrapporten och ja, vad finns det att säga? Det är väl en i stora drag korrekt analys av hur bloggar med feminism-kritiskt jämställdhetstema har vuxit fram på internet.

Jag tror författarinnan helt enkelt har fått en bild av hur demokrati fungerar. Det märks tydligt att Holm har problem med och känner stress över att det råder åsikts- och organiseringsfrihet i bloggosfären och hon nämner flera gånger hur ”vi” är fria att måla upp vår egen verklighetsbild (e.g. att vi tillåter oss att ta av oss genusglasögonen). Hon ger också uttryck för nästan en sorg över hur feminismens glansdagar är över samt att hon verkar se en potentiell fara i att många bloggar synnerligen välartikulerat.

Holm ger sken av att ”vi” på hennes lista står bakom vissa hot som yttrats mot personer och som jag och andra tidigare nämnt så är det förmodligen satirtexten om Andrea Edwards som avses.

Förutom att hon ger Rutger Stjärnström/Ett städat yttre ett tjuvnyp där hon citerar honom fast totalt ignorerar hans uppenbara ironi samt att hon är helt okritisk till såväl Eva Lundgren som Maria Sveland så är det väl inte så mycket anmärkningsvärt över det hela. Det är mest det gamla vanliga bla bla bla Pär Ström bla bla bla Pelle Billing bla bla bla medieutrymme buhu buhu buhu. Typ.

Det största problemet är att hon misstänkliggör bloggarna på hennes lista som potentiella våldsverkare och verkar sammanblanda ”oss” med idioter som skriver idiotiska saker på internet, kanske är hon inspirerad av Vita kränkta män?

Detta är nu ingenting att oroa sig för så mycket, det är ytterst få som orkar läsa sådana här texter och jag är säker på att det sker en massproduktion av dylika bara på Södertörn. Jag är övertygad om att författarinnan skulle ha gjort kometkarriär i valfritt östeuropeiskt land under sextio- och sjuttiotalet och vill bara egentligen tipsa henne om att det fortfarande finns länder där man kan ha som arbete att skriva sådana här rapporter om innevånarna i landet de gråa dagarna i ända.

Länkar finns i mitt förra inlägg: https://rockibarocki.wordpress.com/2013/04/18/genusgeografi/#comments

20130419-173326.jpg

(Jag hade egentligen velat ha bilden i mitten av texten, centrerad och lite större, men jag vet i vanlig ordning inte hur man gör.)

Nästa inlägg
Lämna en kommentar

12 kommentarer

  1. David8

     /  19 april, 2013

    Hon får dock betalt med skattemedel för detta ”arbete” och flyger till Barcelona för att förmedla det. Kan man anta att någon annan på stadsvetenskapliga institutionen i Uppsala också har godkänt texten? Det är ett de mest usla sätten att använda skattemedel på. Medel som skulle kunna gå till doktorander som forskar på riktigt istället för någons manshatar-hobby. Hur knasig feministisk forskning än är så skulle man ju önska att de hade någon form av enkla grundläggande krav.

    Svara
    • Håller med, och påpekar detta i mitt förra inlägg. Att någon skulle ha invändningar mot texten är nog att önska för mycket…

      Svara
  2. Rick

     /  19 april, 2013

    Jag skulle gärna skratta med dig, Rocki, åt stupiditeterna, men redan rubriken på inlägget styr tankarna i en obehaglig riktning. Det var ju precis så här de stalinistiska förföljelserna gick till. Folk klumpades godtyckligt ihop just genom diverse ”kartläggningar” och på så sätt kunde man peka ut dem som sabotörer, spioner eller vad som råkade vara begreppet för dagen. Med tanke på att feministerna är paranoida och hatfulla, så måste jag tyvärr avstå från att skratta denna gång.

    Svara
    • Jag har också svårt att skratta åt det här. Jag blir faktiskt riktigt jävla mörkrädd.

      Svara
    • Det är när man vill skratta som minst som man ska göra det! Jag håller med om att det är obehagligt, jag kommer från Balkan.

      Svara
  3. На здоро’вье! Ва’ше здоро’вье!

    Svara
  4. Väl talat, Rocki!

    Svara
  5. Kristian

     /  25 april, 2013

    Tack för att du orkar.
    Så, en sammanfattning av rapporten? ”There is no there there” ungefär? (Gertrude Stein, tror jag)

    Svara
  1. Vi, de icke-kartlagda | En stilla undran

Lämna en kommentar