Jag står i evig tacksamhetsskuld till landet Sverige som gav mina föräldrar en fristad från åsiktsförtryck. Jag väljer inte att visa min tacksamhet genom att kalla den svenska befolkningen för rasister. Som kvinna väljer jag inte att visa min tacksamhet genom att förlöjliga och håna den vite, svenske mannen. Jag väljer heller inte att visa min tacksamhet genom att raljera om svenska traditioner och svensk kultur som vore de mindre värda än något annat lands.
På grund av att mina föräldrar bosatte sig i Sverige så slapp jag genomleva ett krig, min far och mina bröder slapp ge sig ut i krig.
Jag väljer istället att tacka genom att värna de värden som en gång gjorde Sverige till ett land man hellre valde. Åsiktsfriheten framför allt, men givetvis alla andra friheter som faller under den. Jag värnar jämställdheten mellan män och kvinnor, religionsfriheten och tryckfriheten. Istället för att fira den kvinnliga rösträtten så firar jag den dagen då barnaga förbjöds i Sverige, som första land i världen, DET är något att fira och vara stolt över.
Jag kommer fortsätta skrika högt varje gång en bok blir bannlyst eller indragen, jag kommer vara besvärlig som satan, oavsett hur fin bjudning jag hamnar på, när denna oändliga skitnödighet kommer på tal. (Oroa er inte, jag kan både prata och bete mig kultiverat, om jag vill.) Jag kommer alltid att försvara den svenske mannen (och alla andra män som inte är uppenbara skitstövlar) mot obstinata och orättfärdiga angrepp. Jag kommer att protestera mot folk som inte förstår vad som faller inom ramen för religionsfrihet. Aldrig kommer jag sluta tjata om missbruk av skattepengar heller.
Jag skriver ”de värden som en gång gjorde Sverige till ett land man hellre valde”, för närvarande hamnar Sverige långt ned på listan över länder jag skulle vilja bo i. Det beror inte på att det är något fel på svenskar eller den omdiskuterade, eventuella och odefinierbara ”svenskheten”. Nej, det beror på att Sverige är kapat av, jag uppskattar det till några tusental, GNÄLLSPIKAR och opportunister som inte verkar kunna göra något annat av sitt liv än att grina som små flickor och klaga som de värsta kverulanter världen någonsin har skådat. Så fort ni/de/vi får tyst på dem så kommer jag tillbaka. 🙂
Förutom allt detta så viger jag mitt liv åt att för evigt raljera om genusgalenskapen!
Med vänlig hälsning, och tack!
Rocki.