På spaning efter det land jag flytt.

Jag står i evig tacksamhetsskuld till landet Sverige som gav mina föräldrar en fristad från åsiktsförtryck. Jag väljer inte att visa min tacksamhet genom att kalla den svenska befolkningen för rasister. Som kvinna väljer jag inte att visa min tacksamhet genom att förlöjliga och håna den vite, svenske mannen. Jag väljer heller inte att visa min tacksamhet genom att raljera om svenska traditioner och svensk kultur som vore de mindre värda än något annat lands.

På grund av att mina föräldrar bosatte sig i Sverige så slapp jag genomleva ett krig, min far och mina bröder slapp ge sig ut i krig.

Jag väljer istället att tacka genom att värna de värden som en gång gjorde Sverige till ett land man hellre valde. Åsiktsfriheten framför allt, men givetvis alla andra friheter som faller under den. Jag värnar jämställdheten mellan män och kvinnor, religionsfriheten och tryckfriheten. Istället för att fira den kvinnliga rösträtten så firar jag den dagen då barnaga förbjöds i Sverige, som första land i världen, DET är något att fira och vara stolt över.

Jag kommer fortsätta skrika högt varje gång en bok blir bannlyst eller indragen, jag kommer vara besvärlig som satan, oavsett hur fin bjudning jag hamnar på, när denna oändliga skitnödighet kommer på tal. (Oroa er inte, jag kan både prata och bete mig kultiverat, om jag vill.) Jag kommer alltid att försvara den svenske mannen (och alla andra män som inte är uppenbara skitstövlar) mot obstinata och orättfärdiga angrepp. Jag kommer att protestera mot folk som inte förstår vad som faller inom ramen för religionsfrihet. Aldrig kommer jag sluta tjata om missbruk av skattepengar heller.

Jag skriver ”de värden som en gång gjorde Sverige till ett land man hellre valde”, för närvarande hamnar Sverige långt ned på listan över länder jag skulle vilja bo i. Det beror inte på att det är något fel på svenskar eller den omdiskuterade, eventuella och odefinierbara ”svenskheten”. Nej, det beror på att Sverige är kapat av, jag uppskattar det till några tusental, GNÄLLSPIKAR och opportunister som inte verkar kunna göra något annat av sitt liv än att grina som små flickor och klaga som de värsta kverulanter världen någonsin har skådat. Så fort ni/de/vi får tyst på dem så kommer jag tillbaka. 🙂

Förutom allt detta så viger jag mitt liv åt att för evigt raljera om genusgalenskapen!

Med vänlig hälsning, och tack!

Rocki.

Annons

Freudianskt könspyssel?

Ibland om helgmorgonen så går jag inte upp direkt, jag ligger och lyssnar hur min yngsta dotter håller på i köket. Jag vet att priset jag får betala är mellan 45-60 minuters städning, men det tycker jag det är värt att få ligga kvar i sängen. I morse när jag gick upp möttes jag av detta. Med tanke på företeelser som fittpyssel så fick jag mig ett gott skratt som varade städningen ut.

20131123-142115.jpg

Jättedagiset Sverige.

På Jättedagiset Sverige kommer vi i dag ha följande aktiviteter:

7:30 – 8:00
Snabb genusgenomgång med efterföljande korrigering, vi sjunger därefter jättedagisets sång ”Tjejer, åååh tjejer…”. För jämställdhetens skull får pojkarna stå tysta med ansiktet mot väggen under sångstunden.

8:00 – 9:00
Avdelningen Fidel Castro bakar en gluten- och mjölkfri tårta utan ägg.

9:00 – 10:30
Småbarnsavdelningen Himmler bakar en Schwarzwaldtårta till toner av Wagner.

10:30 – 11:00
Genusöverskridande gemenskapstid med allmän paj- och tårtkastning.
Städning (utföres av pojkarna på respektive avdelning).

11:00 – 12:00
Alla tränar på att läsa lika dåligt som Lisa, som inte kan läsa alls. Rättvise- och hierarkikunskap, 2×10 minuter.

12:00 – 13:00
Allmän uppsträckning framför Gudrun Schymans porträtt.
Vi har en aggressiv mindfulness-övning där vi kanaliserar vår ilska mot olika bakverk och glassorter. Nytt bakverk för dagen är finska julstjärnor (ej att förväxla med svenska dubbla lussebullar). Efteråt tar vi alla varandra i hand och säger högt hur bra och snälla vi är på vår avdelning och inte alls lika dumma som de på den andra avdelningen. Vi lipar åt dem när vi går förbi för att gå ut på gården. Vi kastar samtidigt lite blandade småkakor på dem.

13:00 – 14:00
Flickorna kastar pil på pojkarna + andra jämställdhetslekar. OBS! Ingen fri lek.

14:00 – 15:00
Vi rensar i biblioteket och bränner lite böcker på gården.
Korvgrillning på Peugot-grillen.

Godkänd litteratur v. 49

– Tant Hen, Tant Grön och Tant Gredelin.
– Tintin på Södertörn.
– Lilla Anna och Fula farbrorn.
– Totte går till genusdoktorn.
– Knips, knips säger saxen.
– Lisa får mens.
– Kitty och könsmaktsordningen.

Resten av e.m. fittpysslar flickorna medan pojkarna städar.

20131121-161018.jpg

Uttalsdirektiv 2.0

http://www.politism.se/genusfolket/idag-slutar-jag-bara-namnet-ni-gav-mig/

Jag vill av förklarliga skäl inte berätta vad jag hette i efternamn innan jag gifte mig, men jag kan säga så här:

Om man tar bokstäverna K A W A Z O L F A G A R Y, kör dem i en matberedare och garnerar med några för svenskar okända tecken, ungefär så. Min familjs efternamn är så svårt att uttala att även juggar brukar säga fel. Hur ska man förhålla sig till ett sådant faktum om man ska tangera Zolfys peak av patetisk självömkan?

Jag utgår också från att han själv har pluggat in hur ALLA svenska efternamn uttalas som t.ex. Du Rietz, Boije af Gennäs och Beck-Friis? Allt annat vore ju rasistiskt.

Hur mycket småflicksaktigt gnäll kan man få spruta ur sig samtidigt som man kallar alla andra för obefogat kränkta? Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Harden the fuck up! Allt det här gnällandet gör mig illamående och jag skäms för bilden han målar upp av kränkta invandrare/personer med invandrarbakgrund. Det är sådana jävlar som han som skrämmer folk från att över huvud taget tilltala invandrare, av rädsla för att råka säga något kränkande. Skitbra för integrationen, verkligen!

Mitt nuvarande svenska efternamn är förvillande likt en ölsort här i NZ. Buuuuu huuuu, de säger att jag heter öl. Snyft!

Äckligt!

20131115-143818.jpg