Som att lägga upp en bild i ett inlägg.

Det funkade inte.

Synd!

Hej Behrang,

Jag läser i min favorittidning Aftonbladet att du har tagit en time out. Det är bra, jag förstår det. Jag tänkte att jag skulle ge dig några goda råd som du kan ägna din time out åt att fundera på. Först vill jag berätta lite för dig om Sverige och svenskarna, både du och jag har ju fått det privilegiet att få leva i Sverige istället för i våra respektive skithål till hemländer. En av de bästa sakerna med Sverige är att vi har yttrande- och tryckfrihet här, det är det som nu har drabbat dig och det är därför du nu känner att du är tvungen att ta en time out från ditt arbete som konstnärlig ledare. Det är nämligen så här att svenskarna kan vara lite snälla och mesiga men när någon ger sig på deras tryckfrihet så blir de, glädjande nog, faktiskt JÄVLIGT förbannade. Tryckfriheten har en lång historia i Sverige så man skulle kunna säga att den ses som en självklarhet precis som det ses som en självklarhet att man avrättar homosexuella i Iran till exempel. Förstår du hur jag menar?

Mina föräldrar flydde till Sverige för att slippa förtryck, de ville alltså leva i ett land där man fick säga, tycka, känna och läsa vad man vill. När de lyckades slippa undan förtrycket så kunde de pusta ut och njuta av friheten i landet Sverige. Vad de INTE gjorde var att försöka införa samma saker i landet Sverige som de hade flytt ifrån, eftersom det hade varit jävligt korkat.

Och det här med rasism Behrang, när man kommer från ett skithål i världen så vet man ju att det förekommer rasism i alla länder där det bor människor OCH om man dessutom kanske t.o.m., som du och jag, pratar ett annat språk än språket svenska så har man ju hört, ganska många gånger, hur föraktfulla och nedlåtande invandrare kan vara mot svenskar. Dessutom så ger de ju väldigt ofta uttryck för just en rasistisk syn på folkslag som inte är deras egna. Jag håller med dig om att det är ett väldigt fult drag hos människan och ingen skulle bli gladare än jag om den egenskapen gick att ta bort, att man liksom bara plockade bort det eller åtminstone kunde flytta det till någon annan hylla där man inte kunde se det så bra.

Hoppas att du får vila upp dig och njuta av en riktigt lång time out, synd bara att det känns som att jag betalar delar av den via skattsedeln.

Många hälsningar från

Rocki.

P.S. Jag höll ju på att glömma att ge dig i alla fall ett råd. Det är så här Behrang att Sverige är ett land där människor, lyckligtvis i min ögon, inte är så religiösa av sig. Däremot så skulle man kunna säga att den svenska mentaliteten är präglad av en kristen värdegrund, den skiljer sig på många sätt ifrån t.ex. Kärlekens religion och förlåtelse är en central del i den kristna tron och värdegrunden. Det fungerar ungefär så här, om man gör bort sig riktigt ordentligt så har människor en tendens att förlåta en FÖRUTSATT att man ber om ursäkt. Det var till exempel ett av Mona Sahlins största misstag efter att hon i sin chokladiver blev påkommen att hon bland annat köpt choklad till sig själv för andras pengar. Istället för att be om ursäkt så började hon bortförklara sig och tala om sig själv i tredje person, det bör man alltså INTE göra för då blir folk jävligt irriterade på en. Hade hon bett om ursäkt istället och erkänt att hon haft lite otur när hon försökte använda sin hjärna just den gången så hade utgången säkerligen blivit en annan för henne, det är jag övertygad om. Så, om du efter eller under din time out känner att du vill be om ursäkt så tycker jag att du ska göra det. Bara det. Då ska du nog få se att svenskarna inte bryr sig så mycket om huruvida pudeln är svart eller vit. Då är det värre med sådana som jag. D.S.

En person som inte har grundläggande förståelse för yttrande- åsikts- och tryckfrihet ska inte arbeta i bibliotekssammanhang.

Det var allt. Det behöver inte alltid vara så komplicerat. Alla ovanstående rättigheter är mänskliga rättigheter, att arbeta på bibliotek som konstnärlig ledare är inte det.

I dag har jag ägnat mig åt konstnärligt ledarskap här hemma, ingen storstädning eller så, bara bränt en del gamla böcker som legat och skräpat. En tavla med någon gammal gubbe åkte väl i sopan också, vem vill ha sådant hemma liksom? Lite postmodern rensning helt enkelt, ut med det gamla och in med det nya! Jag har kommit fram till att det är det enda sättet att ta sig ur den här postkoloniala ångesten som vi alla är ålagda att lida av nu för tiden. Jag är ju visserligen en patriarkalt förtryckt kvinna med allt vad det innebär och dessutom så har jag ju invandrarbakgrund men jag är ju gift med en vit man så jag måste ju också dra mitt strå till stacken. Eftersom barnen ändå behöver läsa lite mellan varven så har jag införskaffat lite genus- och rasism-certifierad  litteratur åt dem.

Tillåten litteraturlista i familjen Rocki numera:

-Tintin på Södertörn.
-Henhen och genuspedagogerna i Baltikum.
-Tintin konverterar till Islam.
-Tintin och afrosvenskarnas mystiska flygande matta.
-Tintin som Aftonbladet-krönikör.
-Tintin och Malou von Siwers letar efter TV4-skatten.
-Tintin och kapten Haddock flyttar ihop.
-Tintin och det stora könsbytet.
-Tintin sätter upp en hylla med Martin Timell.

-Tintin och det etiopiska fängelsemysteriet.

-Tintin lagar oxbringa med Per Morberg.
-Tintin går på Per Gessle-konsert.

Puh, vad skönt det känns att ha rensat upp bland all gammal bråte. Ja just det, jag har infört en ny regel här hemma också. Hädanefter så får man inte skoja om någonting annat än hur dumma i huvudet vita män är. Det bor faktiskt människor från andra länder i Sverige nu för tiden.

År 2040 ca.

Sökord: ”genusvetenskap”

Genusvetenskap, 

En pseudovetenskap som växte fram ur feminismens tankegods och nådde sin kulmen under tidigt 2000-tal. Genusvetenskapen var en teori som byggde på att kvinnor var underställda män och förtryckta av det s.k. patriarkatet. Den fria individens vilja och ansvar var inget som genusvetenskapen erkände. Den tidens s.k. tidningar som fortfarande trycktes på det nu sällsynta materialet papper dominerades av kulturjournalister (länk till Maria Sveland) och debattklimatet var kraftigt styrt av radikal- och statsfeminismen. Maria Sveland blev ironiskt nog en av de aktörer, vars böcker och tidningsartiklar var baserade på enbart förvirrade känsloargument och gnäll, som bidrog till såväl genusvetenskapens som statsfeminismens fall i Sverige. Hennes böcker finns att läsa som textfiler i ett av Stadsarkivets innersta bergrum, även kallat Det feministiska biblioteket.

Feminismen och genusvetenskapen var så utbredd att t.o.m. många män bekände sig till den enda rätta läran. Dessa män fick senare statliga bidrag för att genom psykoterapi och kbt-behandling få tillbaka sin självbild. En stor mängd av männen låg inlagda på det nu nedlagda Zolfagary-institutet. 

Den svenska staten tvingades också avskriva studielån för flera miljarder kronor då de blev stämda av en enorm grupp människor som lurats att gå utbildningar i genusvetenskap vid de svenska högskolorna och universiteten.

Kuriosa.

Begreppen yttrandefrihet och sakliga argument kallades under den feministiska eran för samlingsbegreppet näthat.

Obs! Detta är satir och hittepå. Jag kan lika lite se in i framtiden som jag kan se osynliga strukturer.

http://www.onewaycommunication.co/?p=26516&utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=konsdiskriminering-pa-arbetsmarknaden-recap

Jag läser på One-way Communication om en studie kring sexism och könsdiskriminering inom den akademiska världen.

”Forskare vid Yale har presenterat en studie där de har undersökt vad som bara kan kallas ren och skär sexism inom den akademiska världen. De lät ett antal forskare få utvärdera ansökningar från en student till en position som lab manager. Ansökningarna var exakt likadana, men på hälften var studentens namn ”John och på hälften var det ”Jennifer”.

Det visade sig att ”John” värderades högre när det gällde kompetens, anställningsbarhet och huruvida forskaren kunde tänka sig vara mentor åt studenten. ”Johns” ingångslön bedömdes att den borde vara runt 30 000 i månaden, ”Jennifers” ingångslön bedömdes till runt 27 000. Kom ihåg att enda skillnaden på ansökningarna var studentens kön.”

Jag vet att sådant här förekommer även på andra ställen än den akademiska världen och jag vet varför, i alla fall i den bransch jag har varit verksam i. Jag arbetade under flera år på en arbetsplats som var uppdelad i en kvinnodominerad del och i en mansdominerad. Den mansdominerade delen var  krävande såväl fysiskt som uthållighetsmässigt på ett annat sätt än den kvinnodominerade. Vi anställde ett antal kvinnliga sökande till den mansdominerade ”avdelningen” men det slutade med att de inte klarade arbetsbördan och slutade. I en bransch som har problem med lönsamheten så är det mycket kostsamt att hålla på och lära upp personal som sedan ändå slutar. Hela anställningsprocessen tar en massa tid av alla inblandade och till slut så väljer man bort de kvinnliga sökande. Krasst, men så är det. Att det dessutom fanns en mycket större andel manliga sökande som man visste hade lång erfarenhet och uppenbarligen hade de egenskaper som krävdes för befattningen gjorde att man var mer benägen att ge dem högre lön.

Nu är ju inte mitt exempel jämförbart med den akademiska världen där råstyrka inte är en egenskap som efterfrågas men det skulle ju kunna vara andra egenskaper hos män kontra kvinnor som värderas högre? Denna tanke förutsätter ju att man tror att män och kvinnor i vissa avseenden generellt kan ha olika egenskaper, vilket jag alltså tror, och att det kan vara en anledning till att man ”diskriminerar” vissa sökande till tjänster. Jag avstår från att raljera om vilka dessa egenskaper skulle kunna vara.

Det var ju fiffigt att feministerna har lierat sig med yrkesantirasisterna, då kan man ju liksom inte längre säga någonting utan att vara både kvinnohatare och rasist. Inte ens om man är invandrare och kvinna? Det är lite lustigt på något sätt, att manshatare och människor som är fullständigt fixerade vid hudfärg och kön får kalla helt vanliga och reko människor för det. När Pär Ströms nya bok Mansförbjudet ältades på VKM så noterade jag att Maria Sveland kommenterade och informerade att Kawa var hennes idol, givetvis var hennes kommentar följt av ett litet pluttinuttigt Facebook-hjärta. Två av mina absoluta favoriter i en ohelig allians som kanske endast överträffas av när påven joinade Fadern, Sonen och Den helige ande.  Jag kan bara föreställa mig hur de där två sitter i någon lya på Söder, långt bort från förorten och svänger sig med uttryck som intersektionalitet, rasifiering och kallt blåsande högervindar.

Det är som att fenomenet är motsatsen till s.k. pinkwashing – blackwashing. Nu kan de sitta där på sina höga  snälla hästar och gnälla ihop med sina ohållbara argument och innehållslösa förslag på lösningar. Jag tycker att det känns så jobbigt, kanske någon av de två säger? Ja, det är så hemskt att folk får säga vad de tycker, kanske den andra svarar? Men, fy fan vi är bra, konstaterar de senare. Jag undrar ibland om det kommer ett till mittuppslag i DN snart som får mig att nästan självantända av ilska?

Att Maria Sveland, med sina konstiga och fullständigt förvirrande känsloargument får skriva i tidningar är och förblir en gåta för mig. Att inte någon inom meeeedia säger till Kawa Zolfagary att hålla truten är också ett problem för mig.

Jag ska släppa det här med VKM snart, jag måste bara älta det ett litet tag till.

Det här var alltså lite känsloargument från mig.

Jag noterar att VKM i dag har 38 114 anhängare. Bra, då vet jag!

I Sverige finns för närvarande minst 38 114 personer som inte är förmögna att tänka med sina egna hjärnor. Förmodligen finns det utrymme för många fler medlemmar