http://www.dn.se/debatt/feminiserade-storstader-dominerar-snart-varlden/
Den svenska hämndfeminismen har väl aldrig förut varit så inlindad i sin offerkofta som nu. Jämställdhet definieras med mycket konstig matematik där 57% är närmare hälften än 50% och ännu närmare vore 97%, pojkars [jämfört med flickors] dåliga resultat i den redan så dåliga skolan skylls på dem själva. Hämndfeministernas förväntning på hur verkligheten ska se ut bygger till stora delar på tanken att flickor/kvinnor i dag ska kompenseras för oförätter begångna [av patriarkatet] mot flickor/kvinnor som dog innan de ens var födda. På samma sätt kan pojkar i dag gott straffas lite för att pojkar som dog innan de föddes hade bättre/andra förutsättningar än flickor. Som vanligt så kan ju aldrig personliga motgångar bero på att man exempelvis är lite dum i huvudet eller rentav är en lat idiot utan motgångarna förklaras uteslutande med diskriminering.
Nu beskrivs i DN fenomenet ”Girlvilles” och den utvecklingen ses konstigt nog, med tanke på att feminister arbetar för jämställdhet, som en positiv utveckling.
Debattörerna, författarna, rådgivarna, föreläsarna och självhatarna Kjell A Nordström och Per Schlingmann verkar tycka att det är så bra att de gärna ser Sverige vara ledande i den utvecklingen?
”Ett nytt slags världsordning växer fram där städer och kvinnor i städer går främst. En viktig politisk frågeställning framöver borde vara hur Sverige och svenska städer kan leda denna utveckling. Att skapa attraktiva livsförutsättningar för människor är ju trots allt ett beprövat koncept i den nordiska framgångsmodellen.”
Vad denna åsikt har med jämställdhet att göra lämnar i alla fall mig totalt oförstående.
Den svenska chauvinismen har fått sig en rejäl törn de senaste tio åren men känslan av att både vara och trivas med att vara bäst finns kvar så nu verkar Sverige satsa på att vara bäst på att vara sämst inom så många områden som möjligt.
Rockis månadsbrev 